Idag är det fyra år sedan min resa som mamma började. För att vara exakt så föddes han 23.32 idag så än är det några timmar kvar. Kommer ihåg känslan som igår då jag fick honom upp på mitt bröst. Han var så vacker och perfekt men så hjälplös.

Helt sjukt att jag hade en son som var beorende av mig för sin överlevnad. Ingen hade talat om att det var verkligen allvar nu. Men jag var förberedd jag älskar ju barn, nu har jag min egen att pyssla om. Han är bara min.

KOmme rihåg då jag fick komma hem till min lägenhet, lägenheten jag lämnade helt själv var nu fylld med barnskrik och skratt. Jag hade e familj.

Nu 4 år senare så ser min livssituation helt annorlunda ut. Jag lever i hus och har hunnit blivit mamma igen Wilhelm har en lillasyste och jag en SAMBO som betyder mest i hela världen för mig. Han är det i mitt liv, den jag inte kan leva utan.

Nej nu ska jag förbereda kalas och paket. Har en hoppfull kille som ser fram emot pirtatårta och paket då han hämtas hem från dagis.